Något som alltid intresserat mig är rytmen, störningar och gränser. Ibland tänker jag att allt är rytmövningar. Det är som vore alla våra ansträngningar på livsresan ett sätt att genom försöksvisa pulser maka oss närmare kraftigare energirytmer, eller kanske snarare som att åstadkomma en liten slingrande rännil att färdas på mot större energibäckar, med hopp om något där som kan förklara sammanhang. Alla sinnen arbetar med rytmer. För mig har formmelodierna tagit det största utrymmet, men alltid handlar det om den uttalade tonen och pausen. Båda lika betydelsebärande för rytmkroppen.